söndag 27 september 2009

Det här är hans förklaring som han skrivit innen på en annans blogg:

Den här kommentaren är inte tänkt att vara ett slags patetiskt försök till att ni ska förlåta mig. För det lär knappast ske och det är inte det jag vill heller. Inget förlåt i världen lär tillgodogöra vad jag har orsakat. Det är vi alla medvetna om. Så för att klargöra det hela, så vill jag bara med den här kommentaren, rikta det till alla inblandade i den här soppan, men även till alla andra tjejer därute som kanske har kontakt med någon kille de ännu inte har träffat/pratat med.Det blev ett wake-up call för min del och jag har Janet att tacka för allt. Jag behövde skakas om.Jag blev ombedd av en viss tjej(jag väljer att inte nämna hennes namn) att ta mitt eget liv så alla inblandade skulle bli nöjda. Jag övervägde tanken noga men insåg sedan att det inte skulle ändra något av det som har hänt, av det jag har åstadkommit. All smärta, alla tårar, alla svek, all ilska, alla frågor. Inget får det ogjort och det spelar ingen roll om jag är död eller ej.Jag föreslår dock att ni lämnar Andreas Parker ifred. Han har inget med det här att göra. Ni behöver inte få honom att må sämre än vad han redan gör. Det var Janet som blandade in honom i den här gröten för hon ansåg att han och jag skrev såpass lika. Den där Peter har heller inte med det här att göra, utan han har säkerligen en egen story och skäl till att inte vilja träffas.(Är tvungen att dela upp kommentaren i 3 delar eftersom det ej får plats i ett och samma. Ja, jag har betett mig som ett jävla svin. Ja, jag har sårat flera oskyldiga tjejer. Ja, jag har gjort så att de/ni numera tappat tron och tilliten för nya killar på Nätet.Varför gjorde jag det? Och varför blev det just de/ni? Det handlade om en snedvriden bekräftelse i grund och botten. En önskan om bekräftelse att för en gång skull känna sig älskad, omtyckt. Men varför det blev just de/ni vet jag ej. Kanske för att jag trots allt kände en samhörighet i era personligheter. För i grund och botten handlade det aldrig om att vilja såra någon. Isåfall hade jag gjort det enkelt för mig. Jag hade kunnat såra på ett betydligt lättare sätt än det här tillvägagångsättet.Du Frk. Framtid, skriver i det här inlägget att sen du lämnat ut nr samt adressen till fotobloggen etc, så känner du dig numera otrygg i din nuvarande situation. Det har jag full förståelse för, det är ju en naturlig reaktion efter att ha blivit lurad och sviken på det här sättet. Jag skulle dock aldrig förfölja någon IRL eller liknande. Kalla mig psykopat och manipulativ, men även för mig finns det vissa gränser och min gräns går vid att inte medvetet vilja skada någon, varken psykiskt eller fysiskt.Nu tror ni säkert att jag har startat upp en ny blogg någonstans och fortsätter mitt destruktiva beteende. Så är inte fallet. När personen bad mig att ta självmord, så insåg jag hur allvarligt det var. Innan har jag inte velat känna efter eller ens vilja ta det till mig, se det. Det må låta patetiskt att jag helt plötsligt skulle ha blivit helt förnuftig. Men att få veta att någon önskar att jag var död, det känns enormt mycket och det för en att fundera och vakna.Det är säkerligen fler som har önskat att jag var död, men det är enbart en som har sagt det rakt ut. Det är skillnad på att bara tänka, behålla tanken för sig själv och att förmedla det. För det är det sista jag vill, att folk ska tycka illa om mig. Att folk ska hata mig, vilja ha mig död. Jag ville ha bekräftelse, inte tvärtom.Det är säkert någon eller flera nu som inte tror på mig när jag skriver att jag inte har öppnat en ny blogg och fortsatt samma stil. Men jag må vara en idiot och psykopatisk, men jag vill inte att fler tjejer ska råka illa ut psykiskt och känslomässigt pga mig och jag vill definitivt inte bli hatad igen och att önskan om att jag vore död återfinns. Slutligen vill jag bara säga att Internet är sjukt bra i många avseenden, men det ger också möjlighet för såna som mig att såra och manipulera oskyldiga människor som precis som jag, bara vill känna sig älskade och omtyckta.Jag hoppas bara att ni någon gång lär hitta tillbaka till er styrka igen och tilliten till andra, för alla är inte som jag. Det finns hederligt folk därute också som nu tyvärr får kämpa extra hårt pga såna som mig och mitt beteende.Den här kommentaren skapar säkert reaktioner i form av illamående, ilska, irritation etc. Men det är isåfall bra, för det får er att tänka till./Alex


Jag vill inte höra ett enda "vad var det jag sa"
Det här är jobbigt nog

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar